Nu har det gått ett och ett halvt år sedan jag skrev debattartikeln som publicerades i SvD 010521, det som är yttest intressant är att jag ENBART mött medhåll! Jag har hört många kommentarer från såväl ingenjörer inom mobiltelefonbranschen såväl som från gemene man, i princip alla säger samma sak: vad ska man ha det till? Vem vill betala? Jag vill bara prata i telefonen, alla finesser använder jag inte - de är bara ivägen. Visst fasen duger GSM telefonen. Jag vill ha lägre telefonkostnader, inte högre. SMS använder jag bara för att spara pengar, men det tar lång tid att pilla ihop SMSet...
Det faktum att SMS är populärt är inte ett skäl att tro på 3G. SMS används i huvudsak av för att det är billigare än att prata, men det är ju bara billigare om man bortser från kostnaden för tiden att skriva meddelandet istället för att prata med personen. Det vill säga, om man är student, arbetslös, ledig eller på annat sätt inte "kostar" något för den extra tid det tar att skriva SMS, tja då sparar man några kronor. Men är det inte väldigt konstigt att en GSM operatör tror sig tjäna pengar på att en kund betalar MINDRE?
Att SMS trots allt är lönande för operatören beror till största delen på att SMS skickas på en kanal som annars till stora delar är outnyttjad. SMS skickas inte på de värdefulla kanaler som används för rösttelefoni utan på den kanal som används mellan basstation och telefon för att skicka ringsignal och annan teknisk information. Detta innebär för operatören att SMS är ett extremt billigt system att sätta upp och driva. Dessutom innebär SMS att man får in några kronor från ungdomar som inte skulle ha råd med högre telefonkostnader, men frågan är obesvarad om inte samma pengar skulle spenderats ändå?
Att 3G skulle vara ett billigt system att bygga lär ingen tro, kostnaderna formligen skenar iväg i samma takt som förlusterna för operatörerna såväl som telekomindustrin ökar. Text och data i 3G kostar reellt mer i 3G eftersom hela systemet byggs och text/data direkt konkurrerar med röst i systemets radiokanal. Ju mer data, ju mindre röst ryms i luften, och tvärtom. Detta innebär givetvis att man i 3G måste betala för datamängden. Att tro att 3G text/bild meddelanden ska kunna erbjudas billigare än dagens SMS/MMS är fåfängt, i alla fall om man ska kunna tjäna pengar...
Riktigt paradoxalt kan man också konstatera att om man vill spara pengar så kan man använda en GSM telefon med GPRS och skicka meddelanden med "chat" istället, dvs. ICQ eller MSN Messenger. Nyare GSM telefoner börjar dyka upp på marknaden med inte bara WAP/GPRS inbyggt utan även allt det som man brukar ha i sin dator på kontoret/hemmet, i sin bärbara dator eller i sin handdator. Då en handdator har en inbyggd GSM telefon eller en GSM telefon har handdator funktioner då visar det sig att det blir billigare att använda GPRS än SMS... Ytterligare ett tecken på att telekomindustrin konkurerar ut sig själv.
Man kan surfa på nätet, kolla sin mejl och vara ständigt "på-loggad" med en handdatortelefon med GPRS (GSM nätet). Allt det som föreslagits för 3G nätet (förutom möjligen rörlig video) kan alltså redan IDAG göras på GSM nätet med produkter ute på marknaden idag. 3G fyller inget tomrum, skapar ingen ny marknad, är inte efterfrågat och täcker inget gammalt eller nytt behov som inte befintliga system/produkter gör bättre och billigare. Förresten, vem vill ha en bildtelefon och se brorsan orakad och bakfull på lördagen? Bildtelefonen har förekommit i filmer och visioner allt sedan 40-talet, och produkter har faktiskt funnits på marknaden i tiotalet år med bildtelefoner och videokonferanser över vanliga telefonnätet. Något genomslag har det aldrig blivit, folk verkar inte speciellt intresserade av bildtelefoni.
* 3G skapades i en tid då IT-ballongen svällde fortare än man hann räkna nollorna på framtida vinster!
* 3G projekterades då GSM formligen exploderade i användning runtom i världen, alla skulle ha en "nalle"!
* 3G skapades då datorindustrin fortfarande redovisade 40-60% ÖKNINGAR av vinsten varje kvartal, inte bara
finfin vinst utan ökande vinst...
Sedan gick luften ur ballongerna, IT-bubblan brast som det så vacker heter, internet bolagen redovisade
förluster minst lika häpnadsväckande som de utlovade vinsterna... Mobiltillverkarna måste vänja sig att
sälja telefoner som ersätter de som gått sönder, att sälja till befintliga kunder på en marknad som är mättad.
Några nya kunder finns inte. Datorindustrin går på kryckor och tvingas också
vänja sig med en marknad som inte längre växer, som inte längre betalar vad som helst, som börjar ställa
kvar på att levererade datorer och program faktiskt också inte bara ska FUNGERA utan även vara lönsamma att
använda!
Summan av kardemumman är att 3G satsningen byggdes på tron på tre snabbväxande marknader: telekom/trådlöst, internet/webben, datorn. Tanken var givetvis att slår man ihop dessa tre guldkalvar så måste resultatet bli fabulösa vinster. Resultatet vet vi redan, alla tre grundfundamenten till 3G har fallit ned platt på marken och kämpar för att överleva. 3G står på synnerligen rutten grund.
De satellitbaserade mobilsystemen har gått i kvav. Iridium var det enda av fyra satellitbaserade mobiltelefonsystem som lyfte, och det slutade med världens mest spektakulära och omfattande konkurs. Tills vidare har man låtit satelliterna vara kvar, men kundkretsen blev aldrig mer än några tiotusentals kunder, inte de tiotals miljoner som man förväntade sig. Enorm förlustaffär för alla inblandade. Microsofts Bill Gates tänkte sig 840 satelliter med trådlöst internet, en satsning som helt kommit på skam, man avbokar nu beställda satelliter och drar i nödbromsen. Den teknikdrivna utvecklingen får se sig inträngd i skamvrån, det duger inte att skapa teknik för teknikens egen skull, tekniken måste fylla ett verkligt behov - inte en vision.
Till sist är det bara att konstatera att i slutändan kommer samhället att få betala dyrt för ogenomtänkta, vildvuxna, teknikkåta visioner av 3G. När finländska motsvarigheten till Telia tvingades skriva av över 40 miljarder i ren förlust på 3G satsningen i Tyskland, då inser man att 3G kan sabotera världsekonomin. En del politiker och industrifolk för fram tanken att 3G ska rädda världsekonomin, eller åtminstone den svenska... Men sanningen är nog snarare att 3G stjälper hela lasset istället. I EU räknas 3G satsningen i den ofantliga och otroliga summan av 3000 miljarder kronor! Om det slås ut på den arbetande befolkningen så blir det tiotusentals kronor per arbetare, i ren kostnad för utbyggnationen, sedan ska skiten drivas också. I slutet av kedjan står aktieägare, fondägare, banker och stater, det är där förlusterna till sist hamnar. France Telecom gick med 70 miljarder i förlust, Brittiska Orange med 100 miljarder, Finländska Sonera 40 miljarder, och så vidare tvärs genom alla länder... Förluster skapade av en satsning på framtida system, inte på grund av etablerad verksamhet. Stora satsningar ger stora fall.
Om en operatör, t.ex. Hi3G eller Svenska UMTS-nät, går i konkurs, vem betalar då markägaren för masten som står där och skräpar? Vem betalar fastighetsägaren hyran enligt avtal? Vem tar bort masten, antennerna, kablarna tvärs genom takplåtar och bjälklag? Vem återställer? Tja, rent krasst så blir det självklart fastighetsägaren som får stå för kostnaderna själv. Att få 10 000 kronor per år för en basstation kan tyckas attraktivt eftersom man inte måste arbeta för pengarna, men säg att systemet läggs ned efter fem år och operatören gått i konkurs, då ryker säkerligen mycket mer än 50 000 kronor bara för att plocka ned antenner/mast och forsla bort skiten samt återställa byggnad/mark. En ren förlustaffär!
Den som mot förmodan tror att 3G INTE kommer att monteras ned så småningom så kan det vara väl värt att ge perspektiv på saker och ting. NMT450 är det system som överlevt längst, det fanns på åttiotalets slut och finns än idag, måhända i en tynande tillvaro. NMT900 lades ned efter cirka tio års bruk då GSM tog över. GSM är idag cirka tio år. Frågan är då, hur gammalt blir 3G om det ens blir färdigbyggt?
Att idag skriva avtal på 3 års sikt med 50 000 kronor per år för en basstation inne i Stockholm kan tyckas rimligt, men även här är riskerna mångdubbelt större. Om en enda hyresgäst flyr fältet så kan kostnaderna äta upp "vinsten". Säg att en bostadsrättsinnehavare märker att lägenheten är mer svårsåld p.g.a. av en basstation på husets tak, även en "mindre" justering av priset på en lägenhet i Stockholms innerstad innebär 50-100 000 kronor eller mer! Då får bostadsrättsinnehavaren stå med en förlust p.g.a. att föreningen (föreningens styrelse) ansett det hela "lönsamt"...
Till sist kan jag bara summera att min artikel som i 3G sammanhang är "antik", hela 18 månader gammal, är exakt lika aktuell idag som då. Läs den igen.
Clas Tegenfeldt, 2002-11-12
Back to http://www.bemi.se
Last updated: